Idag tar semestern slut. Jag försöker komma på vad det var för portkoder på jobbet och lösenord till dator och dokumentationssystem, men lyckas väl så där. Det betyder att jag verkligen har haft semester och kopplat bort. Problemet är ju nu bara att jag inte vill koppla på igen. Jag kan mycket väl tänka mig att koppla bort ett bra tag till om så skulle vara. Om det bara kunde ge samma inkomst d v s och det gör det ju nu inte. Så det är väl bara att försöka koppla på jobbhjärnan igen och ta sig iväg. Men jag har lovat mig själv att jag ska behålla en del av det lugn som infunnit sig under ledigheten och inte stressa upp mig så förjordat. För om man ska vara ärlig så tjänar det ingenting till. Det blir mest bara rörigt.
Nova är däremot jublande glad. Hela morgonen har hon sprungit fram och tillbaka i hallen och dragit på sig allt från sin mammas sandaler till sina gummistövlar medan hon lyckligt tjoat samma ramsa om och om igen: "Dagis dagis dagis!!!! Nena! Inger! Maggit!!!! Idaaaaaa!!!! Alla barnen!!! Lellis (Mellis)!!!!"
Att fösöka förklara för en två-åring att det inte är förrän i eftermiddag vi ska åka är ganska lönlöst. För ett barn existerar bara i nuet. Varför vänta när vi kan åka nu? Vaddå inte åka i pyamas och morgonrock? Det spelar väl ingen roll mamma...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar