Jag ber än en gång om ursäkt för min brist på tangentknappande den senaste tiden. Men det blir inte så mycket tid framför datorn just nu och mindre lär det väl kanske bli nu när våren äntligen är här. Men jag ska göra mitt bästa. Dessutom behövs ju ett visst mått av inspiration för att få ner några rader på bloggen och den infinner sig ju inte riktigt på beställning bara för att man har tid just då. Ah, ni fattar.
Hur som så har våren fullkomligt exploderat på riktigt nu. För tre dagar sedan så plockade jag de första tussilagosarna och idag hade hela jorden vaknat och en stor bukett vitsippor fick följa med mig och Nova in efter kvällens utelek. Jo kvällens utelek. Inte dagens, för då sov jag. Kvällen var sådär underbart vindstilla och ljummen som bara en vårkväll kan vara och ingen av oss ville väl egentligen gå in alls, men klockan tickade på och plikten kallar ytterligare en natt. Jag satt så länge jag någonsin kunde på trappan och lät de första myggorna för säsongen bita mig i nacken medans jag drog in doften av varm jord och begynnande vårgrönska. Nova gick förnöjt omkring och plockade pinnar, stenar och annat fiiiint, de förvirrade humlorna letade lämpliga jordhålor (eller vad nu en humla egentligen gör på våren när de är sådär tokförvirrade och krockar med allt) och livet kändes bara så skönt. Jo det är allt rätt härligt att bo på landet ändå. Kan vara värt att påminna mig om det nästa vinter när jag suckar över snödrivor och vedeldning igen.
Imorgon känns det definitivt aktuellt att ta en promenad ner till dagis för att hämta Nova istället för att som vanligt ta bilen. Dessutom skadar det ju inte att röra lite på fläsket kanske. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar