Häromkvällen så gick det en kortfilm på SVT som hette Nudisten. Nyfikna på vad det kunde handla om för toka (jo jag tycker nog att man är lite knasig om man är nudist) så fick TVn stå och gå. Det visade sig att den handlade om en ung tjej som, efter vad vi kunde förstå, hade fått svåra psykiska problem efter separationen med sin fd sambo och därefter börjat hata hela samhället och bestämt sig för att aldrig mer ta på sig kläder. Underhållningsvärde = högt. Men om man funderar ett steg längre så börjar jag undra vilket ansvar tv-kanalen har och även filmaren när man väljer att exponera en människa med uppenbara psykiska problem. En dag kanske Kerstin, som hon hette, får den hjälp som hon behöver och vad känner hon då inför att hon exponerats på det här sättet i en dokumentärfilm? Självklart så hade hon gått med på att släppa in filmaren i sitt hem och sitt liv där hon spottade och svor över gud och alla människor, men är det ändå rätt att filma ch visa upp för hela världen?
Däremellan låg Kerstin under täcket och inte ville vara med mer. Är det inte den sidan man borde lyssnat på?
Bara en tanke liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar