Då jag förut ställde frågan: "Hur är det?" till min man så visste jag alltid vad svaret skulle bli. Det var alltid samma entoniga "Trött", så tillslut var det knappt någon ide´att fråga längre. Jag visste ju ändå. Men i slutet av november förra året togs beslutet att skapa förändring och Mr P sa upp sig från sitt jobb med en trygg och stadig månadslön för att istället bli sin egen chef. Den första januari så var då firman ett faktum: PS Ventilationsservice var fött och därifrån har det rullat på ganska hyfsat. Nu när två månader har gått så tycks det vara fullt göra för en lång tid framöver. Jodå, det är fortfarande långa veckor, men jag kan få lite oväntade svar på min fråga "Hur är det?". Det entoniga svaret har bytts ut mot ett lite halvklatshigt "Jodå det är allt helt ok" eller "Jo tack det är la bra!". Och där kommentaren förut löd "Fan är det bara onsdag idag. Halva veckan kvar..." har den nu bytts ut mot "Oj är det REDAN onsdag? Vart tar tiden vägen?".
Min trötta och ibland lite deppiga make är numera en rätt pigg och glad typ som inte somnar i soffan så fort första reklampausen dyker upp i TV-programmet vi tänkt se. Nu behöver jag inte längre berätta hur allting slutade och vem som var mördaren för han har sett själv vem det var. Han har ork över efter arbetsdagens slut att leka med sin dotter och massor av TLC åt sin fru.
Livet känns ganska soligt numera. Visst lär det dyka upp ett och annat moln och skymma solen då och då precis som för alla människor, men det är inte längre konstant mulet med inslag av duggregn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar