Tack Curlingmama för sparken i baken! Den behövde jag. Jag vet att det är riktigt dåligt på uppdateringsfronten, men skrivkrampen har infunnit sig med råge. Jag har visserligen haft en hel del att plita om den senaste tiden, men från tanken till att faktiskt få tummen ur och låta tangenterna gå är en helt annan sak.
Så vad har jag haft för mig då...hmm...kuggarna i den lilla guldfiskhjärnan snurrar....
Maken har sagt upp sig från jobbet och ska fr o m 110101 vara sin egen chef. Så Mr P får väl byta namn här på bloggen till direktör P. Han ska starta egen firma inom ventilation och måste därmed ha en vettig arbetsbil. Därför bar det härodagen av en sväng till Eskilstuna för eventuellt bilköp.
Glada i hågen gasade vi iväg med löfte om att bilen skulle vara mycket fin både invändigt och utvändigt. Väl framme möttes vi av en tokglad syrian som i -25 grader bestämde sig för att det var en bra ide´att tvätta bilen i den lokala gör-det-själv-hallen. Resultatet blev såklart att några av dörrarna på bileländet frös ihop. Nu är väl det en bagatell i sammanhanget, men ändå.
Bilen som skulle vara så fin var i realiteten en skabbig rishög. Full i bucklor och med en framskärm lackad i mattsvart (bilen var för övrigt vit) var den ingen skönhet att tala om. Direktörn ( ;) ) tog i alla fall en provtur och med syriansk musik ylandes från bandspelaren rullade de iväg. Säljaren lyckades dra hela sin livs historia och lite till under den korta turen och jag kan inte påstå att maken såg speciellt road ut när de återvände. Då han sedan upplyste om att han inte tänkte köpa bilen fick säljaren panik och gjorde sitt bästa för att pruta med sig själv. Som avslutning slet han upp sin mobiltelefon som inte gett ifrån sig ett ljud och säger "Oj, jag fick visst SMS, men vad står det?" Sedan låtsas han som om han inte kan läsa meddelandet för att på så sätt få Mr P att läsa det åt honom. Det visar sig vara ett meddelande med förfrågan om bilen finns kvar. Nej du, den nappade vi inte på. Vad är det med "Nej, jag vill inte ha bilen" som inte gick fram?
Så utan arbetsbil rullade vi tillbaka hemmåt med en, vid det här laget, mycket missnöjd Nova i baksätet. Dagen efter blev det i allafall köp av bil, men på hemmaplan.
Igår satt Mr P och en god kamrat och kämpade med att fylla i uppgifterna för F-skattsedeln. Det tog en hel eftermiddag, men nu är det i allafall gjort så nu ska det väl bara vara att köra igång antar jag. Spännande, spännande.
Jag ska försöka bättra mig med skrivandet, jag loooovar, men nu knackar strax fikagästerna på dörren så tangenterna får ge plats för lussebullar och pepparkakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar