BVC-besök

Idag startade vi inte vår dag speciellt bra. Jag var stressad och Nova var inte alls med på noterna. Klockan 09:00 skulle vi vara på BVC för 18-månaderskontrollen med tillhörande vaccination och jag var sen som vanligt. Jag har fått väldiga problem med att passa tider sedan jag blev mamma, kan inte förstå varför.
Ja ja det var en liten parentes, men för att återgå till ämnet: Väl på BVC var allt frid och fröjd fram till sekunden som vi kom in till doktorn. Nova förstod direkt vad som var i görningen och började gråta hejdlöst och så fort någon försökte lyssna på hjärta och lungor, mäta eller väga henne så blev hon fullkomligt panikslagen. Hon klamrade sig fast i mig som om det gällde livet och jag hade lust att börja gråta jag med. Mitt stackars lilla barn som inte förstår vad det är vi gör med henne och varför. Dessutom frös hon så hon skakade där hon krampaktigt hängde i mina kläder utan så mycket som blöjan på sig.
Som pricken över i så kom sköterskan med sprutan och t o m jag tyckte att kanylen var enorm. Aj i Nova och aj i mammahjärtat. Jag vill aldrig mer ta henne till BVC. Jag hoppas att jag har förträngt dom orden när det är dags för 2½-årskontrollen...



Inget gör så ont som när ens barn har ont.
(08-2010)

 



Kan ju tillägga att skruttungen växt och utvecklats precis som hon ska: 9460g och 79 cm lång. Inte så stor här på jorden precis men alldeles alldeles lagom.