Midsommar och kärlek

Så var midsommarhelgen förbi och det har gått alldeles för fort. När jag tänker efter så var nog det här mitt livs bästa midsommar. Ingen amatörernas afton som det gärna blir för många med allt för många nubbar och diverse annat.

Nej här startade jag med att binda en krans till min lilla sommarflicka och sedan bar det av på cykel mot midsommarfirandet.

Det var ett bra tag sedan någon av oss cyklade så konditionen var väl inte direkt på topp om man säger så, men det gjorde ingenting. Jag tyckte det var härligt att höra gruset knastra under hjulen och att rulla nedför backarna genom ett soligt och varmt sommarlandskap. Nova verkade också tycka att det här med cykel var klart godkänt som färdmedel.

Väl framme så dukade vi upp jordgubbar, en skvätt kallt vitt vin och ett par rejäla baguetter i gröngräset. Nova var exemplarisk och trivdes alldeles utmärkt med att vara med oss på picknickfilten och äta och spana in allt runtomkring. Inte minsta lilla gnäll på hela tiden. Mr P tog med henne för att titta på barnunderhållningen och lyckades pricka precis när clownerna sjäng Novas favorit: Klappa händerna när du är riktigt glad.

Vi spelade bort några kronor på chokladhjulen och tombolan innan vi rullade hemmåt igen. Alldeles lagom.

Tilläggas bör väl kanske att Mr P var så ovan vid cykling att äventyret slutade i två alvedon och ryggläge i soffan på kvällen. Något som hans kamrater fann mycket underhållande och lär citera länge: "Jag var tvungen att ta alvedon och gå och lägga mig". Stackars stackars Mr P ;)

Lördagen ägnades åt diverse som behövde åtgärdas här hemma, typ vattenbyte i dammen och mathandling, samt en hel del njutande av solskenet.

På söndagen hade vi skaffat barnvakt i form av min mamma hela eftermiddagen för en efterlängtad hojtur tillsammans bara Mr P och jag. Bara tanken att få åka iväg helt tillsynes meningslöst bara vi två var helt ljuvligt. Och trots lite trassel med Mr Ps kedja så var det en underbar tur. Som tur var så upptäckte vi problemet md kedjan inte långt från en gammal kompis och han ställde upp med verktyg och en stunds skitprat. Tack Leffe! Vad gör man utan goda vänner? 

Så efter kedjespänning och en del goda råd om fina hojvägar så kunde vi lugnt rulla vidare och njuta av den svenska sommaren på kurviga vägar.

Nu är vardagen tillbaka igen och ack så varm den är. Men jag vägrar att klaga. Jag väntade, längtade och tjatade hela vintern om värme och sommarkläder så nu tänker jag inte ge ifrån mig minsta pip när svetten rinner från tinningarna vid minsta rörelse. Nej, tack och lov för att sommaren äntligen kom och slog in världen i jasmindoft, smultron och gröna hagar.
Min lilla tös får vara barfota så mycket hon vill och badbaljan är laddad med hinkar, vattenkannor och plastgrodor. Livet är underbart och fyllt av stora leenden från öra till öra från mitt älskade barn.
Ikväll satt jag och Mr P och bara tittade på hennes lek och jag kände igen värmen i hans blick. Samma värme som jag själv känner -  kärleken till vårt underverk till barn som lyckligt for ut och in från altanen i bara en kortbyxpyamas. Vad gjorde vi innan hon kom? Och varför? Jag har inte en aning, men det spelar ingen roll för det är bara nuet som räknas.