Städning och hjärtan på utsidan

Gårdagen spenderades i hushållsarbetets tecken. Med all härlig snö som hade ramlat ner så startade jag dagen med att hänga skruttan i babybjörnen och snöskyffeln i högsta hugg. Det visade sig vara grymt tungt att skotta snö med extravikt på magen, men jag tror att hon hade roligt så det var det värt. Skottat och klart var det bara att ta tag i vedintagning och städning. Inte speciellt upplyftande men ack så nödvändigt. Föäldragruppen kommer idag och det känns ju alltid gott att ha nystädat när det ska komma folk. Inte för att jag tror att någon bryr sig om det ligger en och annan dammtuss i hörnen, men ändå.
Föräldragruppen har träffats en gång i veckan under hösten och det är så roligt att se hur alla ungar utvecklas och få prata bebis i ett par timmar med folk som inte kräks på en för att man har huvudet fullt med småbarn precis hela tiden.
Vi är en brokig skara som förmodligen aldrig hade kommit på tanken att umgås om det inte vore för att vi numera har ett gemensamt; Vi har alla hjärtat på utsidan. Från den dagen våra barn kom till världen så började en livstid av oändlig kärlek och oro. Det finns alltid saker som man är orolig för. Allt från plötslig spädbarnsdöd till trivialiteter som blöjeksem. Men det är väl en förälders uppgift antar jag och bara att vänja sig vid. Det svåra är att inte förvandlas till så mycket hönsmamma att man begränsar sina barn för mycket.

Ja, ja, nu är det dags att sätta igång med bakning av saffranspannkakan till fikat :)