Hur kommer det sig att jag är expert på att vara arg på avstånd men har så förbaskat svårt att tala om det när det väl kommer till kritan?
Häromdagen var jag och sambon på banken och skaffade oss ett gemensamt lönekonto istället för två separata. Bankmannen lovade att fixa så att alla överföringar och annat skulle flyttas med till det nya kontot, samt ta bort årsavgiften på VISA-korten så det inte skulle bli dubbla avgifter. Finemang så långt...
Det var ju bara det att allt inte alls blev flyttat och årsavgifterna inte blev borttagna. Helt plötsligt fick vi 100 :- i straffränta för att pengar inte funnits på de gamla kontona när avgifterna skulle dras och några pengar insatta på fondsparandet blev det inte heller. Självklart blev jag skitförbannad och skulle ju minsann tala om ett och annat för han på banken, det är ju inte första gången han klantar sig.
Så jag ringer banken, men får bara en telefonsvarare i örat. Men så idag så ringer banken upp och helt plötsligt är all irritation som bortblåst och jag förklarar lite lagom trevligt vad som ska göras. Suck! Ibland blir jag så trött på mig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar