Var på middag hos mamma ikväll. Brorsan med familj var också där och det bjöds på stek med kantarellsås. Mums! Mammas mat kommer alltid att vara den bästa :)
Det är alltid roligt att umgås lite med bror, svägerska och deras goa ungar. Synd bara att det blir alldeles för sällan. Rent av korkat faktiskt med tanke på att det inte är mer än sisådär 4 mil emellan oss. Ibland är det lättare att hålla kontakt med dom som bor långt bort än dom som finns på armlängs avstånd har jag märkt.
Under middagen kommenterade käre bror, efter att jag berättat om när vi var små och skulle dra tomten i skägget men aldrig vågade,att jag var en "sån där savantmänniska. En sådan som kommer ihåg en massa konstiga onödiga saker". Det var så klart menat mest som ett skämt, men jag funderade vidare lite på det där och kom fram till att det han refererar till som onödiga saker faktiskt är en massa glada och lyckliga minnen. Jag vet att dom flesta nog tycker att jag kommer ihåg en massa småsaker som hänt genom livet, men som ingen annan bryr sig om att lägga på minnet. Men alla dom där småsakerna hör till min samling av goda minnen. Små kommentarer eller små saker som sagts eller gjorts och som jag lägger i en sammetspåse och skakar fram lite då och då. Vem vet, den dagen kanske kommer när allt man har kvar att leva på är just minnena.
Och då har jag dom där i min lilla godispåse av lycka att plocka fram dom från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar