Väntar och längtar i en evighet

Jisses vad längtan börjar bli olidligt lång nu. Och jag som hatar att vänta på saker. Tålamod är liksom inte alltid min starka sida. Vad jag väntar på? Våren så klart! Våren, värmen och en försiktig grönska som återigen vågar titta fram i dikesrenen.
När det häromdagen var plusgrader och barmark tänkte jag i min enfald att våren kanske redan kommit. Det här kanske är just det året då inga bakslag kom utan våren dök upp i februari. Självfallet var det inte så och nu sitter man här med -20 grader och en herrans massa snö igen.
Men kanske kanske är det så att man inte skulle njuta av årstiderna om man inte var tvungen att vänta på dem. Jag vet ju att jag brukar längta efter snö igen någon gång i mörkaste november, även om det för stunden känns rätt idiotiskt. Varför längta efter detta kalla elände som envisas med att rasa ner från himlen vecka ut och vecka in. Nej tacka vet jag en tur på hojen eller kanske en helg i husvagnen när solen skiner och allt som behövs är sandaletter och sommarklänning.