Ska du bo kvar får du baske mig betala hyran också!

Vi har fått en ovälkommen hyresgäst hemma hos oss, som dessutom betalar väldigt dåligt med hyra för att just vara en sådan. Han är liten till växten, svart och lurvig men samtidigt lite läderartad. Han har vassa "naglar" och förmodligen en hel drös med små sylvassa tänder. I allafall är han  vass och blodtörstig i mitt huvud. Han dök upp för några veckor sedan och tycks ha tagit sig in via krypgrunden på huset alternativt genom vedluckan. Förmodligen har han suttit under huset och sovit, men då jag just den dagen eldade rätt hårt så blev det varmare så pass att han vaknade och tyckte att det var dags att hälsa på hyresvärden. Hyresvärden (d v s jag) skrämde han dock upp ordentligt när denna stod öga mot öga med honom i källartrappan. Vem han är? Jo en av våra fenomenala, fridlysta insektsfångare - en fladdermus. När jag öppnade källardörren häromdagen så kom han flygande men tvärvände och for tillbaka ner i källaren igen medan jag klappade igen dörren med en smäll och undrade hur i hela friden jag skulle bära mig åt nu.
Efter en stunds grunnande på problemet så bestämde jag mig för att hyresgäster som ligger efter med hyran bör vräkas (läs släppas ut i naturen) och så tog jag så på mig termobyxor, vinterjacka, mössa och tjocka arbetshandskar. Luvan på jackan snörde jag till så att endast nästippen stack fram och så bar det av ner i den mörka och fuktiga källarhålan. Väl där greppade jag dammhåven som påpassligt nog stod uppställd vid koiakvariet och så började jakten på den lilla flygande krabaten. Men där fanns ingen mer än jag och ett gäng halvdvalande karpar.
Luckan ut i krypgrunden har ett hål på ca 5x5 cm och jag stod en stund och funderade på om jag skulle våga mig på en titt ut där, men bestämde mig för att jag nog skulle få en förvirrad fladdermus influgen i ögat då (för så vet ju alla att det blir om man tittar ut i krypgrunder).

Jag har sedan dess inte sett till vår gäst något mer, men varje gång jag måste ner och lägga i en vedklabb i pannan så gläntar jag föööörsiiiiiktigt på källardörren innan jag tar några försiktiga steg ner. För man vet ju aldrig, den lilla krabaten kan ju (så klart) komma farande alldeles panikslagen och trassla in sig i mitt hår.