I vårt hem ekar just nu ordet "Nej!" näst intill hela tiden. Ena veckan skriver jag om en glad liten skrutta som är nöjd med det mesta och så ändras allt till ett enda stort NEJ bara sådär. Nova har nämligen bestämt sig för att hon vill bestämma allt själv och därmed är alla andras förslag till aktivitet totalt förkastliga.
"Nova ska vi byta blöjan?"
"Nääe...nej...Nej...NEj...NEJ!"
"Nova vill du ha en frukt?"
"Näe" Nova skakar febrilt på huvudet.
"Vill du inte ha mandarinen"
"Nääe...mm," Ett snabbt mm låter mig förstå att hon nog ändå skulle kunna tänka sig att ta emot en eller två mandarinklyftor. Att räcka fram något hon bestämt sig för är nej är totalt lönlöst för då ylar hon sina enträgna nekanden tills dess att jag tar bort det igen.
"Nova ska vi gå ut en stund?"
"Näe"
"Ska vi inte ta på oss ytterkläderna och gå ut och gunga en stund då?"
"NEJ!....Mamma gunga!"
"Ska vi gunga?" Jag försöker förstå.
"NEIIIIJ!"
Jaha...vi ska absolut inte äta frukt, men hon vill ha en mandarin och vi ska definitivt inte gå ut och gunga fast hon vill gunga. Lilla hjärtat vad det är svårt att bil sin egen person.
Det är tyvärr som värst nattetid när hon dessutom vill bestämma hur dags det är dag och dags att gå upp. Klockan 03:00 vill man inte ha ett ilsket "NEJ!" när man ber henne lägga sig ner i sängen. Detta har tidigare inte varit något problem. Jag har fått gå upp på nätterna, men hon har snällt velat lägga sig igen bara jag visar att jag finns där och stilla viskar: "Nova, det är natten nu. Lägg dig igen. Sov gott mitt hjärta."
Jag undrar jag hur länge vi ska hålla på såhär. Jag vore så tacksam för vartannat ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar