Här är polisen som mitt i gatan står

Häromdagen blev jag stoppad av polisen på väg in till stan för en vanlig nykterhetskontroll. Naturligtvis var detta inget bekymmer. Och ändå så blir jag alldeles nervös. Det händer nämligen någonting med mig så fort jag måste ha med lagens långa arm att göra. Jag blir helhispig trots att jag så klart inte har gjort något fel. I mitt huvud börjar en snabb genomgång av de senaste 24 timmarna. Nehej, jag hade inte gjort något olagligt vad jag kunde komma på. Då kör hjärnan en snabb genomgång av det senaste året och så vidare och så vidare. Nehej, jag har visst inte rånat några banker eller slagit ner några pensionärer under hela min livstid. Puh, vilken tur! Hispandet gäller, ännu märkligare, när jag själv har tagit kontakt med polisen t ex vid utfärdande av pass.
Varje gång polisen stoppar mig för någon form av traffikkontroll så börjar mina händer att skaka okontrollerat, vilket ställer till det något när jag ska försöka fippla fram körkort och veva ner bilrutan. Det var dock värre förr när jag verkligen hade vev för att få ner sidorutan. Då kunde det mycket väl hända att jag hann skrapa upp knogarna på något i sidofacket när jag vevade som en besatt. Nu behöver jag tack och lov bara lyckas trycka på knappen för rätt fönsterhiss. Inte helt enkelt alla gånger det heller för den delen.

Denna gång lyckades jag dock på första försöket och jag fick upp körkortet utan några större problem. När konstapeln kom gående mot bilen med bestämda kliv så började Nova skrika i baksätet och hunden började tokskälla. Men snälla ni! Tysta nu! Mamma måste prata med farbror polisen! Nova tystnade, men inte hunden vilket gjorde att jag halvt om halvt fick chansa på vad konstapeln sa. Jag blåste och blåste och blåste och önskade att den förbaskade blåsapparaten skulle pipa någon gång eftersom luften var sluuuut för länge sedan. Piiiip sa den i allafall tillslut och farbror polisen höll fram displayen så att jag skulle se resultatet. Ett envist VÄNTA... lös länge länge. Vad händer? Kan den inte analysera luften? "Det tar lite tid i kylan" sa polisen vänligt medan jag stirrade vidare. Så kom resultatet i allafall upp med sitt förutsedda NEG. 

"Sådär, ha en fortsatt bra dag" log polisen och jag tackade och letade än en gång efter rätt fönsterknapp. Med skakande händer lyckades jag få i driven och kom ihåg att blinka innan jag rullade iväg. 

Vad är det med mig och poliser?

Kanske beror det på den gamla barnvisan:

"Och är du ej snäll och lyder mamma nu
så tar poliskonstapeln dig det vet du ju
Bu bu bu bu bu bu bu bu."

Tack för det fru Tegnér!