När jag var liten trodde jag på fullaste allvar att vuxna människor aldrig var elaka mot varandra eller medvetet gjorde varandra illa. Jag var helt säker på att sådana dumheter berodde enbart på barns okunskap. Att det var något som alla barn helt enkelt skulle växa ifrån. Jag trodde inte att vuxna förtalade varandra eller för den delen tog till våld. Jag hade en tro på att alla vuxna människor var kloka och kunniga och därmed agerade därefter. Att man som vuxen hanterar alla typer av meningsskiljaktigheter på ett moget och vuxet sätt.
Har du någonsin hört något så naivt och korkat?
Nu är jag vuxen och bubblan är spräckt. Besviken och förvånad inser man en dag att det inte spelar någon roll vad man har för ålder enligt sin legitimation. Att de vuxna superhjältarna är precis lika elaka, obetänksamma och ibland fruktansvärt korkade nu som då. Att världen är en betydligt hårdare och kallare plats än barnet någonsin kunde föreställa sig. Visst är det sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar