Skild

Ja, då var skilsmässan ett faktum. I början av mars var det bestämt och den första april gick flyttlasset. MrP bor kvar i huset och jag har skaffat en tillfällig lägenhet innan jag flyttar igen 1/9. Drygt, men det går. 

Vi hann med 16 år tillsammans innan det var dags att gå vidare. Vi var överens, ingen av oss hade rätt känslor kvar för den andra, men ändå har en stor sorg sänkt sig. Sorgen över allt man lämnar, att såra barnen, att det inte gick längre, att vi inte längre älskar varann. Att bli lämnad, att lämna. 

Jag kan inte påstå att jag hanterat separationen särskilt bra. Jag har rasat, gjort alla fel, men för det måste jag förlåta mig själv, resa mig igen och gå vidare även om det är svårt. 

Tack och lov för barnen och jobbet som tvingar mig att hålla ihop och vandra på i livet. Det normaliserar och tvingar mig att fungera. Vart skutan går nu vet jag inte, men det ska nog bli bra till slut.