Sista veckan i frihet ;)

Nu närmar sig slutet på semestern med stormsteg. Var tog den vägen??? Det känns inte alls som att jobbet lockar det minsta och ångesten börjar komma krypande. Ja ja, än är vi inte där. Några dagars ledighet är det kvar innan allvaret börjar. Jag vet bara inte hur det ska gå, för tröttheten och foglossningem är djävulsk. Om två veckor ska jag till barnmorskan så då hoppas jag på att man kanske kan få lite hjälp att ta udden av det allra värsta.
Usch vad gnällig jag låter nu. Det var ju inte riktigt meningen. Det som är väldigt positivt i kråksången är att Nova får börja dagis igen nästa vecka. Oj så hon längtar dit och behöver det. Det har märkts att hon känner sig ensam och behöver få leka med andra barn. Teaterbesöken under sommaren har varit riktiga höjdpunkter och fina avbrott när hon tröttnat på vuxet sällskap. När vi åkte och badade hos en arbetskamrat och hennes dotter levde med Nova och häromdagen när kusinerna var här var sjukt uppskattat. Hon pratar inte om något annat.
"Ska vi träffa dem igen snart mamma?" är den stående frågan. Vid ett tillfälle drog hon en djup suck och sa: "Alldeles ensam" och såg ut som en ledsen hundvalp.
Nä, dagis here she comes! Dags att röja loss med polarna igen.