När jag nu ändå har suttit här nyligen och funderat på socialföräkringen och liknande så kan jag inte låta bli att fundera lite över ett inslag på veckans TV-nyheter. Det handlade om en undersökning bland äldre och deras rätt till bland annat eget val av vårdgivare inom hemtjänsten. Jag jobbar ju själv som bekant inom äldreomsorgen och demensvården, så det är väl kanske därför jag reagerade. Eller så är det för att det handlar om människans rätt till valfrihet. Liksom lite lagom filosofiskt.

I undersökningen så visade det sig att 1/3 inte klarade av att få fram telefonnumret till rätt vårdgivare, 1/3 klarade inte av att läsa instruktionerna hur man ska ta sina mediciner och närmare hälften klarade inte ens av att svara på frågorna i undersökningen. Det här är alltså samma människor som talar högt och ljudligt om äldres rättigheter att själva välja och själva bestämma precis allt. Och det säger jag ingenting om. Så klart ska man ha rätt att göra sina egna val i livet, men vad händer när alla fritt ska välja och inte klarar av det? När lagen talar om att vården inte får gå in och göra valen, trots att den enskilde själv inte ens kan svara på två enkla frågor? När den enskilde ska klara av att ta livsviktig mediciner men inte har en aning om vad det står på förpackningen att hon/han ska göra? Då undrar jag om inte valfriheten ändå gått för långt.