Hipp hurra

Hipp hipp hurra, det är min födelsedag! Gratulationer rasar in på Facebook och det gör mig alldeles varm i hjärtat. Så många fina önskningar om att jag ska få en fin dag! Tack allihopa. Ni är bäst!
I övrigt "firas" denna dag genom att gå på utbildning i Palliativ vård - vård i livets slutskede. Snacka om kontrast. Därefter blir det en kulinarisk spagetti med köttfärssås. Men det är precis så som jag vill ha det. För det värsta jag vet är att behöva känna prestationsångest över att huset måste vara skinande rent och bullarna hembakta när folk ska drälla in och fira att man blivit ännu ett år äldre. Det är ingenting att fira efter 20. Efter den födelsedagen slutade man att se fram emot att fylla år eftersom man inte väntar på något längre. Man väntar inte på att bli tonåring, byxmyndig, myndig och slutligen få handla på systembolaget. Det enda man fortfarande inte får göra är att gå på den krog i stan som har 30+kvällar och den dagen är ingenting som jag ser fram emot i allafall. (Ja och så eventuellt gå i pension vid 65, men det är väl tveksamt.)
Så hipp hipp hurra. Och så var det med det.

Hua, vad negativ jag lät nu märker jag, men riktigt så farligt är det inte ;)