Den ultimata mardrömmen

Idag har arbetet med tilläggsisolering och takläggning påbörjats. Och det visade sig vara min allra värsta mardröm. Som bekant så är jag livrädd för insekter. Om man är det så kan det vara lämpligt att pyssla med sådana här arbeten mitt i smällkalla vintern när inga insekter står att finna någonstans, men istället så står jag där med sjukt mycket bromsar surrandes runt huvudet och ett enormt antal getingbon under takfoten. De sistnämnda innefattar både den vanliga ilskna getingen och den enorma bålgetingen. När Mr P börjar riva i de första åtta getingbona med kofoten känner jag paniken sakta komma krypande där jag står på gräsmattan och spanar efter eventuella soldater på krigsstigen i luften runt omkring den rivande sambon. Och i o m paniken så börjar svetten att lacka än värre än innan (det är sisådär 32 grader i skuggan så lite ljummen är man allt) och flugor och bromsar bara äääälskar mig och samlas i ett moln runt mitt huvud. Jag vevar och viftar och önskar mig lååångt bort från allt som stiks och bits. Fan vad jag hatar insekter.