Veckan har rakt igenom handlat om sommaraktiviteter som till exempel bus i Stadsparken och bad tillsammans med delar av föräldragruppen. Det har varit helt underbart. Tyvärr så avslutar jag veckan dessto tråkigare med att jobba kväll hela helgen. Och vilken tuff jobbhelg sedan! Sommarvikarierna för året är duktiga, men allt tar ändå längre tid än när man jobbar tillsammans med ordinarie personal. Att då även ha dom som behöver extra tillsyn och omvårdnad är krävande och stressande. Man får helt enkelt slita häcken av sig, men det går. Mina fötter känns som värkande klumpar och jag hoppas att morgondagens arbetspass blir betydligt mindre hektiskt. Tiden går dock fort och innan jag vet ordet av så är jag tillbaka hemma hos min älskade familj.
Snart ska man börja jobba fullt igen och det är något jag tänker på med blandade känslor. På sitt sätt ska det bli skönt att komma in i arbetet på ett annat sätt, men samtidigt så är jag ju inte helt nöjd med min nya placering och det känns ju inte så upplyftande att komma tillbaka till liksom. Det har tydligen varit mycket tjafs kring nya rutiner i o m förflyttningarna och vad det verkar så befinner det sig just nu på sandlådenivå. Småtjafs har tydligen blivit så pass infekterat att chefen fått komma och sätta upp regler. Men hallå! Orka! Jag hoppas att sånt skit ska vara ur världen till hösten, för sådant där orkar jag bara inte med. Är vi inte vuxna människor på samma arbetsplats?
I fredags kom i allafall beskedet att Nova har fått dagisplats och det känns jätteskönt. Eftersom det fötts så mycket barn här omkring så var jag rädd att inte få någon plats där jag ville, men det gick vägen. Bikupan here we come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar