Vi ska ställa om våra klockor till sommartid inatt. Sooommartiiid...smakar lite på ordet och tittar ut på regnet som i utebelysningens sken plaskar ner i snöslasket. Ska vi missa en timmas sömn för det här??? Som småbarnsförälder går rätt mycket av tillvaron åt till att försöka hitta lite samanhängande sömn. Eller nej, inte lite, utan så mycket som möjligt. När folk sa åt mig när jag väntade Nova att jag skulle "passa på att sova" så förstod jag inte vad de menade. Jag kan ju inte hamstra sömn i allafall tänkte jag. Nu förstår jag vad de menade. Visserligen kan jag fortfarande inte hamstra någon sömn, men jag förstår precis...ändå.
Fördelen med omställningen av klockan är att Nova inte har en aning om att det ens finns ett begrepp som heter tid och min förhoppning är att i fortsättningen kommer reveljen därför att ljuda en timma senare på morgonen.
Att tänka sig in i hennes tidlösa värld är rätt svindlande. Tänk vad skönt det ändå måste vara att inte veta att tid finns. Att bara finnas till och vara och inte veta att tiden går och att det finns tider att passa och rätta sig efter. Hon lyssnar enbart på kroppens biologiska signaler - hungrig, mätt, trött, pigg - helt utan stress. Stress? Vad är det? Jaha, när mamma springer omkring som en yr höna utan någon direkt synbar anledning.
Om inte det är Carpe Diem så vet inte jag. Kanske borde vi vuxna lära av våra små troll att tiden inte alltid borde få spela så stor roll i våra liv utan bara ta dagen som den kommer och fånga varje sekund.
Men jag vill ändå inte missa en timmas sömn!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar