Jo jag tror faktiskt att den är här nu. Lite föriktigt har våren gjort entre' med några blyga plusgrader. Det formligen forsar vatten från taket där de enorma snösjoken försöker hålla sig kvar. En del har redan fått ge vika och dånat ner längs husväggen. Fåglarna kvittrar och solen värmer i nacken. Jag ska göra mitt bästa för att hinna en härlig tur med vagnen på eftermiddagen mellan besök och matinköp. Nu längtar man efter att få känna solen i ansiktet och njuta av värmen och ljuset. Smält otäcka snö, smält!
Det ska bli härligt när eländet har förvandlats till vatten och runnit bort. Jag ser fram emot att kunna vara ute med Nova på ett annat sätt. Tänk vad mycket det finns för henne att upptäcka ute i stora vida världen när hon kan få spana in den lite mer på egen hand istället för att enbart vara i vagnen eller pulkan med isande vindar i ansiktet. Gräs, sand, småkryp och gungor... Oj oj oj vad vi har att kolla in!
Hon blev nio månader gammal i söndags min stora tjej! Nu har hon alltså funnits på utsidan lika länge som på insidan. Det är en lite skum tanke. Det var det där med tidsperspektiv igen... Å ena sidan så har tiden gått så svindlande fort, men att tänka att hon funnits inom mig i nio månader känns vansinnigt länge istället. Snurrigt? Japp... (Ibland brukar jag säga till min sambo att han borde kliva in i mitt huvud för att hänga med i tankegångarna, men då brukar han se lite skraj ut och säga nej tack. Det han inte vet lider han inte av :D )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar