Det började igår kväll med rejält ont i halsen, frossa och en sån där vansinnig värk i kroppen som man bara får när man har feber på gång. Tog en Ipren och gick och la mig med målsättning att vakna frisk och kry igen. Under natten har jag vaknat genomsvett några gånger och förvirrat undrat var jag var någonstans.
Klockan fyra drog Nova igång och ville inte alls somna om sådär snällt som hon brukar. Efter ett antal försök att få henne att somna gick vi upp klockan fem och satt och ugglade ett par timmar. Halsen kändes som om någon trätt ner en gigantisk flaskborste och vevat runt. Suck! Inte nu när jag behöver lite extra energi! Fick i allafall sova ett par timmar mellan sju och nio så det tackar vi för. Men nu står den där bleka varelsen där och tittar trött på mig som för att säga: "Gå och lägg dig igen, du ser väl att du behöver sova. Sömn är bästa medicin vet du." Jo tack,jag vet, men Nova är inte alls av samma åsikt,så det får stanna vid en önskan.
Jag hoppas innerligt att jag inte smittar ner henne, men det är ju lite svårt när man är så nära varandra. Varje gång jag hostar eller nyser så ser jag framför mig hur jag kastar en kaskad av halsont omkring mig.
Jag läste någonstans att barn mellan 6 månader och 2 år är inne i sitt livs mest infektionskänsliga period och är sjuka i genomsnitt en gång i månaden. Stackars liten! Det är bara att koka ett par koppar te, ta en till Ipren och plocka fram handspriten för att göra mitt bästa för att behålla basseluskerna för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar